You are the girl, that I've been dreaming of, ever since I was a little girl!

Jag måste nog sluta dagdrömma om en viss donna, men jag kan nog med relativt stor säkerhet konstatera att min gayradar är rätt grymm, för bruden i fråga har aldrig yppat att hon skulle vara lagd åt mitt håll, men allt, nästan allt, tyder på detta faktum. Vilket knappast gör mig mindre uppspelt över vår utopiska kärleksrelation som jag inbillar mig själv är stundande.

Men hur i hela helvete skulle det gå till? Ja, det är den biten jag får jobba på. För det första bor vi på olika delar av landet, och det är lite svårt att charma strumporna av människor enbart genom några få meningsutbyten på internet, för det andra har hon ingen aning om vår förlovning och för det tredje så har vi inte ens hälsat på varann live.

Vi har setts, det har vi, och det under en längre stund än normalt, vi har stirrat på varann, jag stirrade iaf, jag inbillar mig att hon stirrade tillbaka, hon drog inte undan blickan i varje fall. Kanske blev hon så chockad över att jag varje gång vi sågs aldrig kläckte ur mig ett hej och själv blev så nollställd och vägrade också själv säga detta lilla ord och undrade vad jag var ute efter när jag råglodde henne rätt i eyesen. Hon kanske trodde att jag var stumm, eller led av annan åkomma. Hon själv språkade vitt och brett med diverse skäktingar till mig. Så hennes talförmåga är det inget fel på, inte för att jag misstänkt det, men hon kanske misstänkte mig, som sagt.

Men efter dessa underliga möten har jag mer eller mindre obsessat lite smått, först med tanken på om kan denna dam vara homosexuell? och vid närmare eftertanke insett att, jag obsessar av en anledning. Jag hoppades och hoppas ju att hon är lesbian, och mycket tyder som tidigare nämnt på detta.

Men visst, ponera att tjejen är lebba, hon behöver inte vara särkilt beräknande för att inse att jag också spelar i den ligan, så då vet hon det. Hon vet att jag föredrar ladies. Men vad hon inte vet är att jag även intresserar mig för just denna lady. Jag har kanske egentligen inte täckning för att kalla mig förälskad enligt vissa, men jag kan nog påstå att jag i viss mån har jag varit eller ibland är förälskad. Om det är något jag själv skapar, som skulle kunna handla om nästan vem som helst eller om det är just hon som framkallar detta, det låter jag bli att fundera på just nu. I vilket fall som helst är det ganska trevligt att dagdrömma lite om någon ibland, att vår romans är smått omöjlig gör det kanske ännu mer spännande.

Jag vet inte riktigt hur jag ska agera, jag kan väl inte göra så mycket mer än det lilla jag gjort. Skrivit till hennes på facebook, höhö, varpå hon svarat mycket trevligt då hon väl svarat. Men hon är väl sån, trevlig i allmänhet och orkar hon inte så skiter hon i det helt, jag ska nog inte gå och tro att det skulle ha något med mig att göra, att hon är så trevlig. Hade någon annan från vår stuga, äldre man på 78 skrivit hade hon kanske varit precis lika trevlig.

Anywho, ska jag försöka trakassera henne med risk att framså som ett totalt freak eller bara vänta på att vi kanske någon gång, om nåt år eller så, kanske ses igen, försöka konversera lite då, med troligt mycket lite resultat, inte mer än vad som gives nu. Jag har liksom ingen chans. Hur visar jag henne hur fantastisk jag är och hur fint vi kan få det? I dagsläget? Utan att skrämma ihjäl flickstackarn? Ska jag bara släppa mina innerliga fantasier och försöka hitta ett nytt byte, riskera den relativt normala bild hon har av mig nu och satsa liv och barm eller bara lägga det på hyllan och vänta, avvakta lite i smyg, på om nåt eventuellt tillfälle någon gång kanske uppenbarar sig?
/f1