onsdag 21 oktober 2009

Konsten att komma över någon

Igår satt jag och läste igenom massa gamla sms på min telefon. Och jag kom på mig själv hur jag satt och "Aaawwh", "Miiih", "Ååååh" :ade mig. Konstigt nog inte när jag läste hennes sms. Utan när jag läste mina egna sms, till henne. Det finns en charmör i mig som jag alltid vart lite smygkär i. Och jag vet att rätt många andra säger och tänker så om sig själva. Jag fortsatte tankarna med "Varför kan ingen som JAG sweepa mig av mina fötter"?

I Helgen blev jag kallad charmig. Och sånt går jag igång på till tusen procent. För jag vet att jag är det (tyst till alla som hysteriskt bryter ut i skratt).

Det här inlägget är rörigt. Men det handlar om en sak och bara en sak.
Jag är ju kär i mig själv.

/f2

söndag 11 oktober 2009

Thriller

Nu resignerar jag officiellt. Seriöst, hur ond kan världen vara? under loppet av några månader har jag hunnit fria till en och pratat med en till, båda skulle bli mina lovers. MEN, nu dejtar dom varann, och varför känns det som att det inte är första i världshistorien detta händer. Jag ger upp, jag orkar inte vara med i denna lebbvärld där alla bara tar varandra framför ögonen på mig. Det är inte rättvist. Från och med nu, lovar jag, Bert Ljung, att aldrig mer titta åt en tjej!! Seriöst, det tar tid, det blir aldrig bra. Man orkar inte, blä.

/
f1

lördag 3 oktober 2009

oslipad diamant

"alla som bajsar e bajsare"
så kan det låta en typisk lördag, strax innan utgång.

/f1 & f2

söndag 13 september 2009

You are the girl, that I've been dreaming of, ever since I was a little girl!

Jag måste nog sluta dagdrömma om en viss donna, men jag kan nog med relativt stor säkerhet konstatera att min gayradar är rätt grymm, för bruden i fråga har aldrig yppat att hon skulle vara lagd åt mitt håll, men allt, nästan allt, tyder på detta faktum. Vilket knappast gör mig mindre uppspelt över vår utopiska kärleksrelation som jag inbillar mig själv är stundande.

Men hur i hela helvete skulle det gå till? Ja, det är den biten jag får jobba på. För det första bor vi på olika delar av landet, och det är lite svårt att charma strumporna av människor enbart genom några få meningsutbyten på internet, för det andra har hon ingen aning om vår förlovning och för det tredje så har vi inte ens hälsat på varann live.

Vi har setts, det har vi, och det under en längre stund än normalt, vi har stirrat på varann, jag stirrade iaf, jag inbillar mig att hon stirrade tillbaka, hon drog inte undan blickan i varje fall. Kanske blev hon så chockad över att jag varje gång vi sågs aldrig kläckte ur mig ett hej och själv blev så nollställd och vägrade också själv säga detta lilla ord och undrade vad jag var ute efter när jag råglodde henne rätt i eyesen. Hon kanske trodde att jag var stumm, eller led av annan åkomma. Hon själv språkade vitt och brett med diverse skäktingar till mig. Så hennes talförmåga är det inget fel på, inte för att jag misstänkt det, men hon kanske misstänkte mig, som sagt.

Men efter dessa underliga möten har jag mer eller mindre obsessat lite smått, först med tanken på om kan denna dam vara homosexuell? och vid närmare eftertanke insett att, jag obsessar av en anledning. Jag hoppades och hoppas ju att hon är lesbian, och mycket tyder som tidigare nämnt på detta.

Men visst, ponera att tjejen är lebba, hon behöver inte vara särkilt beräknande för att inse att jag också spelar i den ligan, så då vet hon det. Hon vet att jag föredrar ladies. Men vad hon inte vet är att jag även intresserar mig för just denna lady. Jag har kanske egentligen inte täckning för att kalla mig förälskad enligt vissa, men jag kan nog påstå att jag i viss mån har jag varit eller ibland är förälskad. Om det är något jag själv skapar, som skulle kunna handla om nästan vem som helst eller om det är just hon som framkallar detta, det låter jag bli att fundera på just nu. I vilket fall som helst är det ganska trevligt att dagdrömma lite om någon ibland, att vår romans är smått omöjlig gör det kanske ännu mer spännande.

Jag vet inte riktigt hur jag ska agera, jag kan väl inte göra så mycket mer än det lilla jag gjort. Skrivit till hennes på facebook, höhö, varpå hon svarat mycket trevligt då hon väl svarat. Men hon är väl sån, trevlig i allmänhet och orkar hon inte så skiter hon i det helt, jag ska nog inte gå och tro att det skulle ha något med mig att göra, att hon är så trevlig. Hade någon annan från vår stuga, äldre man på 78 skrivit hade hon kanske varit precis lika trevlig.

Anywho, ska jag försöka trakassera henne med risk att framså som ett totalt freak eller bara vänta på att vi kanske någon gång, om nåt år eller så, kanske ses igen, försöka konversera lite då, med troligt mycket lite resultat, inte mer än vad som gives nu. Jag har liksom ingen chans. Hur visar jag henne hur fantastisk jag är och hur fint vi kan få det? I dagsläget? Utan att skrämma ihjäl flickstackarn? Ska jag bara släppa mina innerliga fantasier och försöka hitta ett nytt byte, riskera den relativt normala bild hon har av mig nu och satsa liv och barm eller bara lägga det på hyllan och vänta, avvakta lite i smyg, på om nåt eventuellt tillfälle någon gång kanske uppenbarar sig?
/f1

lördag 5 september 2009

Texting under the influence

Igår skrev jag ner det på mobilen och skickade. "Jag är kär i dig". Idag såg jag i utkorgen att jag skrivit ett betydligt längre sms. Som jag nu ångrar att jag inte skickade. För ibland räcker inte orden "Jag är kär i dig". Det behövs lite till.
Mitt hjärta exploderar snart och jag kan inte längre vara tyst. Kan inte sluta tänka på när du ler. Din smilegrop på högra kinden. När du säger "konversiellt" istället för komersiellt. Dina ögon när du är glad, när du är ledsen, när jag gör dig glad igen. Din röst.. Den vackraste röst jag vet. Din dialekt. Du har wowat mig från första stund. Dag ett. Fanns ingen chans att inte falla för någon som
dig.
Tji fick jag.
/f2

torsdag 3 september 2009

bläsh

Jag är så trött, så förbannat trött. På allt, på att vara trött rent sömnbristigt och på allt annat. På att försöka att inte vara trött på att jag är uttråkad. Jag orkar inte ens vara trött längre.
/f1

torsdag 27 augusti 2009

I thought you were the girl I always dreamed about but I let the dream go

nu och för alltid kommer jag vara feg. att förklara för någon att ens hjärta hoppar ur led varje gång man ses, hörs, andas tillsammans är för mig som att ge någon dödsbesked. det finns en spärr som hellre säger att allt är okej när det egentligen gör ganska ont. som den världsberömda men ohyllade Lena PH versen "ont, det gör ont, men det går, det gör ont en stund på natten men inget på dan". kloka ord, dålig låt.

en klokare person kanske hade satt sin egen lycka först, för att må innerligt bra. men känslor är som att utföra hjärnkirurgi ute i yttre rymden utan gravitation. de är inte skapta för människor att hantera. tips på hur man blir apatiskt uppskattas!

/f2