nu och för alltid kommer jag vara feg. att förklara för någon att ens hjärta hoppar ur led varje gång man ses, hörs, andas tillsammans är för mig som att ge någon dödsbesked. det finns en spärr som hellre säger att allt är okej när det egentligen gör ganska ont. som den världsberömda men ohyllade Lena PH versen "ont, det gör ont, men det går, det gör ont en stund på natten men inget på dan". kloka ord, dålig låt.
en klokare person kanske hade satt sin egen lycka först, för att må innerligt bra. men känslor är som att utföra hjärnkirurgi ute i yttre rymden utan gravitation. de är inte skapta för människor att hantera. tips på hur man blir apatiskt uppskattas!
/f2
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar