nu och för alltid kommer jag vara feg. att förklara för någon att ens hjärta hoppar ur led varje gång man ses, hörs, andas tillsammans är för mig som att ge någon dödsbesked. det finns en spärr som hellre säger att allt är okej när det egentligen gör ganska ont. som den världsberömda men ohyllade Lena PH versen "ont, det gör ont, men det går, det gör ont en stund på natten men inget på dan". kloka ord, dålig låt.
en klokare person kanske hade satt sin egen lycka först, för att må innerligt bra. men känslor är som att utföra hjärnkirurgi ute i yttre rymden utan gravitation. de är inte skapta för människor att hantera. tips på hur man blir apatiskt uppskattas!
/f2
torsdag 27 augusti 2009
distant dreamer
med alla assfuckbrudar som nånsin har dissat mig för nån annan fulare tönt i åtanke kan jag bara säga; TOO BAD, SHE DOESN'T KNOW WHAT SHE'S MISSING.
men jag hoppas och tror såklart att nånstans därute väntar den rätta, antingen så har vi inte mötts eller så har antingen hon eller jag inte insett faktumet att vi är made for loving ännu.
jag vill ändå uttrycka, hur SYND det är, när det blir såhär (rimm). men jag tänker inte hänga läpp eller ge upp hoppet, jag var halvvägs framme, en tönt kom i vägen, sånt händer varje dag. Det enda jag känner som kan likna sig vid bitterhet nu är just att det alltid blir såhär (?).
det är väl inte mer fel på mig än på nån annan, vilket i princip alla också har uttryckt, när dom väl har dissat/dumpat mig. Nähe?! så bra?! men det räcker tydligen inte. oj. hårt. räcker jag inte till? nu kommer allvarsamheten, det som många liksom mig kanske kämpar med ett helt liv för att få reda på, duger jag som jag är? man kan intellektuellt veta det nånstans, men känns det? hur känns det isåfall?
bam pam bam pam!
jag ska försöka vara ärlig, utan att låta som en självföraktande offer-toffla. vilket jag inte är, jag är stark och fri, och kan uppnå mycket mycket mer än jag nånsin kan ana. jag är underbar och fin, precis som jag är.
Nu tar jag en snus och går och lägger mig. Jag står i alla fall för att jag är lite neurotisk.
/f1
men jag hoppas och tror såklart att nånstans därute väntar den rätta, antingen så har vi inte mötts eller så har antingen hon eller jag inte insett faktumet att vi är made for loving ännu.
jag vill ändå uttrycka, hur SYND det är, när det blir såhär (rimm). men jag tänker inte hänga läpp eller ge upp hoppet, jag var halvvägs framme, en tönt kom i vägen, sånt händer varje dag. Det enda jag känner som kan likna sig vid bitterhet nu är just att det alltid blir såhär (?).
det är väl inte mer fel på mig än på nån annan, vilket i princip alla också har uttryckt, när dom väl har dissat/dumpat mig. Nähe?! så bra?! men det räcker tydligen inte. oj. hårt. räcker jag inte till? nu kommer allvarsamheten, det som många liksom mig kanske kämpar med ett helt liv för att få reda på, duger jag som jag är? man kan intellektuellt veta det nånstans, men känns det? hur känns det isåfall?
bam pam bam pam!
jag ska försöka vara ärlig, utan att låta som en självföraktande offer-toffla. vilket jag inte är, jag är stark och fri, och kan uppnå mycket mycket mer än jag nånsin kan ana. jag är underbar och fin, precis som jag är.
Nu tar jag en snus och går och lägger mig. Jag står i alla fall för att jag är lite neurotisk.
/f1
onsdag 26 augusti 2009
puss
Jag undrar varför flator, tjejer eller kanske folk i allmänhet, vad vet jag, har så svårt att vara raka. Ställer man en rak fråga så får man ju tåla ett rakt svar, men inget svar alls? är det också ett svar? ett aningens luddigare sådant. Jag tål sanningen, det är den jag vill åt. Jag vann ändå, jag är bäst.
/f1
/f1
c'est la vie
min flickvän har tydligen beslutat sig för att inte svara på mitt charmerande mail, vilket kan anses oärligt och oansvarigt, jag lägger nog detta bakom mig tills vidare.
/f1
/f1
tisdag 25 augusti 2009
shubluhu
Löning idag förövrigt, jag hade ju ingen storkova att vänta, men alltid nåt litet skulle jag tro. Så imorgon blir det storshoppning för fulla muggar. Och snart är mina fiskbullar klara också, jag som håller på kräkas av hunger. Jag inväntar fortfarande ett svar från min kära. . .
pusses and krames
/f1
pusses and krames
/f1
love is my drug is my heroine! stay with me honey, stay...
Min fästmö har nu svarat, jag vet inte riktigt hur jag ska tolka det, så jag tolkar det som ett ja. Nu återstår det bara å se om hon har lust att ses nåt före brölloppet.
Jag väntar med spänning...
FORTSÄTTNING FÖLJER
/f1
Jag väntar med spänning...
FORTSÄTTNING FÖLJER
/f1
måndag 24 augusti 2009
onsdag 19 augusti 2009
"Det är en ganska sorglig historia"/ hjärnskrynklaren
Nu har jag tramsat färdigt, transat färdigt, whatever. Jag är klar med min tragiska gestalt, som självcensurerande, självförnedrande, respektlösa, överkontrollerande, självkritiska och olevande stil. Jag har nu beslutat att inte låta min rädsla och feghet ta över mitt liv. Från och med nu, ska jag visa mig som jag är. Lesbisk och töntig, bland annat. Jag ska sluta skämmas för att visa känslor, sluta få ångest av att visa mig svag, inför mig själv och andra. Ungefär såhär känner jag väl att det ser ut;
It took time, took time to develop a concept
A new me
based upon the traits from which I could not flee
It took time, took time to embrace the nature
All my dreams
All this time just turned into a sad long wait
This sad long tale of moments passé
must come to an end before it is too late
Wasn't born to hate, I was made to love
but I never knew it was so hard
It took time, took time to accept the fact
that one must lose
everything except what you do not choose
It's taken time, long time and yet more time
it will take
before my heart is free and brave enough to break
This sad long tale of moments passé
must come to an end before it is too late
Wasn't born to hate, I was made to love
but I never knew it was so hard
This sad bouquet of forget-me-not
that I threw away is growing scars and dots
In this weary heart where there's a bird, so shy
but one of these days that bird will learn to fly
Tack Ola Salo för de fina raderna, som får mig att känna mig lite mindre ensam i min litenhet.
Mot oändligheten och vidare!
/f1
It took time, took time to develop a concept
A new me
based upon the traits from which I could not flee
It took time, took time to embrace the nature
All my dreams
All this time just turned into a sad long wait
This sad long tale of moments passé
must come to an end before it is too late
Wasn't born to hate, I was made to love
but I never knew it was so hard
It took time, took time to accept the fact
that one must lose
everything except what you do not choose
It's taken time, long time and yet more time
it will take
before my heart is free and brave enough to break
This sad long tale of moments passé
must come to an end before it is too late
Wasn't born to hate, I was made to love
but I never knew it was so hard
This sad bouquet of forget-me-not
that I threw away is growing scars and dots
In this weary heart where there's a bird, so shy
but one of these days that bird will learn to fly
Tack Ola Salo för de fina raderna, som får mig att känna mig lite mindre ensam i min litenhet.
Mot oändligheten och vidare!
/f1
måndag 17 augusti 2009
torsdag 13 augusti 2009
Konsten att charma
Bakfyllan är ett faktum och jag känner stundvis för att lobotomera mig. Men annars är det lugnt, dagen till ära har jag mest vaknat, ätit, vilat och bölat. Ja nu har jag bölat igen, det händer då och då, det är skönt.
Men gårdagen var trevlig, jag var dock aspackad och fick för mig att råglo på allt kvinnligt som rörde sig, vet inte om jag nådde några överdrivna framgångar, men just då kände jag att jag var queen of the world, som att jag kommit på svaren till alla mina frågor. Ja en början kanske, jag har ju en tendens att bete mig udda framför damer jag finner attraktiva. Men jag jobbar nu alltså på att börja uppträda som en anständig människa.
Mina mindre smickrande uppträdanden brukar te sig så att jag antingen håller jag käften och stirrar i princip oavbrutet, lite mördarblickfasoner sådär, eller om jag är på det överdrivet alkoliserade humöret, otroligt påflugen. Ett annat nervöst beteende som har en tendens att praktieras i vackra damers sällskap är ännu en tonårsgrabbsfason, nämligen spela-allan-moodet, vilket innebär att jag apar mig mer än vanligt. Men nu har jag då alltså börjat råglo och le stort istället, får se hur det går. Jag kände mig storslagen igår iaf, idag vet jag inte. Det visar sig.
/f1
Men gårdagen var trevlig, jag var dock aspackad och fick för mig att råglo på allt kvinnligt som rörde sig, vet inte om jag nådde några överdrivna framgångar, men just då kände jag att jag var queen of the world, som att jag kommit på svaren till alla mina frågor. Ja en början kanske, jag har ju en tendens att bete mig udda framför damer jag finner attraktiva. Men jag jobbar nu alltså på att börja uppträda som en anständig människa.
Mina mindre smickrande uppträdanden brukar te sig så att jag antingen håller jag käften och stirrar i princip oavbrutet, lite mördarblickfasoner sådär, eller om jag är på det överdrivet alkoliserade humöret, otroligt påflugen. Ett annat nervöst beteende som har en tendens att praktieras i vackra damers sällskap är ännu en tonårsgrabbsfason, nämligen spela-allan-moodet, vilket innebär att jag apar mig mer än vanligt. Men nu har jag då alltså börjat råglo och le stort istället, får se hur det går. Jag kände mig storslagen igår iaf, idag vet jag inte. Det visar sig.
/f1
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
