"Det är en ganska sorglig historia"/ hjärnskrynklaren

Nu har jag tramsat färdigt, transat färdigt, whatever. Jag är klar med min tragiska gestalt, som självcensurerande, självförnedrande, respektlösa, överkontrollerande, självkritiska och olevande stil. Jag har nu beslutat att inte låta min rädsla och feghet ta över mitt liv. Från och med nu, ska jag visa mig som jag är. Lesbisk och töntig, bland annat. Jag ska sluta skämmas för att visa känslor, sluta få ångest av att visa mig svag, inför mig själv och andra. Ungefär såhär känner jag väl att det ser ut;


It took time, took time to develop a concept
A new me
based upon the traits from which I could not flee
It took time, took time to embrace the nature
All my dreams
All this time just turned into a sad long wait

This sad long tale of moments passé
must come to an end before it is too late
Wasn't born to hate, I was made to love
but I never knew it was so hard

It took time, took time to accept the fact
that one must lose
everything except what you do not choose

It's taken time, long time and yet more time
it will take
before my heart is free and brave enough to break

This sad long tale of moments passé
must come to an end before it is too late
Wasn't born to hate, I was made to love
but I never knew it was so hard

This sad bouquet of forget-me-not
that I threw away is growing scars and dots
In this weary heart where there's a bird, so shy
but one of these days that bird will learn to fly


Tack Ola Salo för de fina raderna, som får mig att känna mig lite mindre ensam i min litenhet.
Mot oändligheten och vidare!
/f1