Igår satt jag och läste igenom massa gamla sms på min telefon. Och jag kom på mig själv hur jag satt och "Aaawwh", "Miiih", "Ååååh" :ade mig. Konstigt nog inte när jag läste hennes sms. Utan när jag läste mina egna sms, till henne. Det finns en charmör i mig som jag alltid vart lite smygkär i. Och jag vet att rätt många andra säger och tänker så om sig själva. Jag fortsatte tankarna med "Varför kan ingen som JAG sweepa mig av mina fötter"?
I Helgen blev jag kallad charmig. Och sånt går jag igång på till tusen procent. För jag vet att jag är det (tyst till alla som hysteriskt bryter ut i skratt).
Det här inlägget är rörigt. Men det handlar om en sak och bara en sak.
Jag är ju kär i mig själv.
/f2
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar